close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.24 2018
UE_Foto_170325
Ulla Ekblad-Forsgren

»Mayröcker skriver språk, inte berättelser«

6 april, 2017

Ulla Ekblad-Forsgren är trogen översättare av den österrikiska författaren Friederike Mayröcker, i sin tur en del av konstnärssammanslutningen Art-Club och den radikala experimentverkstaden Wiener Gruppe. Ellerströms förlag har nyligen gett ut sex av Mayröckers egensinniga hörspel: Vill ej mer gå i vall Rekviem för Ernst Jandl och andra hörspel.

– Jag såg och hörde Mayröcker första gången år 2001 på Literarisches Colloquium i Berlin, där hon läste ur Requiem für Ernst Jandl, hennes livskamrat. Till Mayröckers kollega och vän författaren Marcel Beyer förklarade jag att det måste vara härligt att kunna översätta henne och Beyer rådde mig: »Gör det, men börja med hennes poesi. Prosan får komma senare.« Och på den vägen är det. År 2005 kom det första verket på svenska: Indianhår. Sedan den tiden daterar sig också vår relation. Jag är Mayröckers svenska översättare och jag är hennes vän.

Hörspelen är språkligt mycket varierande och täcker, kan man säga, flera olika slags stilistiska riktningar. Hur utmanande är Mayröcker att översätta?
– Polaritet är ett nyckelbegrepp för Mayröckers dikt och det är när författaren närmar sig nollpunkten i motsatsförhållandet mellan två företeelser som balansen, den lyriska harmonin uppstår. Många gånger är fogarna mellan olika textmontage, mellan skildring och verbalflöde inte bara suddiga utan utsuddade. Det kan vara så självklart som att poeten är förälskad i ett uttryck, som till exempel »mesen lutar på andra sidan havet«. När jag frågar får jag en lärdom för livet som översättare av skönlitteratur: »Du behöver inte förstå allt; överför det som står. Denna fras: ›mesen lutar på andra sidan havet‹ är min privata Magritte.«

Vari ligger styrkan i hennes hörspel?
– Mayröcker skriver språk, inte berättelser. I hörspelen finns en komposition, konstruktion där lyssnaren, läsaren ibland möter egna minnen av en konstnär ─ Jandl, Matisse, Mozart, Schumann. Det är parat med en teknik som öppnar världen, vidgar perspektivet och ger en horisontell vista: Mayröckers signum. Allt hon ser och hör inte bara inspirerar henne utan är de facto material som omgående går in i skrivandet. Vardagshändelser, möten med människor, kultursidan i tidningen, inbjudningskort till konstvernissager, telefonsamtal, brev, fax och ibland översättningar!

– Den rena konsten. Hennes diktkonst är en abstrakt återgivning av sinnesförnimmelse och varseblivning som mynnar ut i art concret, en konst oberoende av form, ett hörspel av Mayröcker. Upplevelsen är magi.

Vad i Mayröckers språk och ton var viktigt för dig som översättare att ta fasta på?
– Friederike Mayröcker talar om sitt associativa minne, ett organiskt flöde som strömmar genom Mayröckers verk och utgör ett biologiskt fundament i hennes författarskap. Ständigt återkommande bilder som frasen »lila tårar« ser hon som en kloningsprocess. Här finns ingenting av »écriture automatique«:

»Orden upplöses i någon slags halvdager, i en dimma ─ ›osv.,‹ ger en synförnimmelse av vad som händer i texten: meningen kommer från någonstans, försvinner till någonstans. Ibland är ›osv.,‹ bara fyllnad för rytmens skull. Vid uppläsning kan det hända att det faller bort, när det känns påträngande.«

– Det säger oss att i hennes språk, som tillåter alla yttringar, släpper fram alla bilder, finns en medvetenhet som gör dikten till sin egen verklighet. Friederike Mayröckers egen förståelse av skrivandet uttrycks på ett jublande sätt i en strof ur Kantaten, eller Guds ögonsten du är.

(Efterord)
och kör:

vet man dock aldrig i början
varthän det bär, skriver i
ovissheten och oklarheten, och först
vid slutet, då : när det närmar sig änden
anas den inslagna banan och leden :
så trotsigt, otröstligt det än
har begynt, så upplöst befriat
har det att sluta – lovprisen alla Herren.

– Strofen antyder också det Friederike Mayröcker hävdar med viss emfas: nämligen att hon ser det som en del av sin poetik att tillföra skrivandet ett diskursivt moment.

Vad arbetar du med härnäst?
– Friederike Mayröcker, 92 år, avslutar nu ett prosaverk med arbetsnamnet Umnacht. De sidor jag sett vittnar om ett verk som jag vill översätta. Marcel Beyer markerar sitt Büchnerpris med Das blindgeweinte Jahrhundert (Ett i blindo tårat århundrade) där jag gärna väljer en poetikföreläsning för en svensk publik.
 

  1. Ulla Ekblad-Forsgren är översättare och bosatt i Lund. Hon har bland annat belönats av Stiftelsen Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne och tilldelats Österrikiska statens översättarpris.