close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.24 2018
combüchen_sigrid_7
Sigrid Combüchen

»Researchen börjar när jag redan skrivit halva boken«

12 september, 2017

Hon debuterade 1960 med Ett rumsrent sällskap. Med Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten petar Sigrid Combüchen åter i såren från kriget. Dessutom ligger hon på topp 10 på Litteraturtoppen.

Varför skrev du Sidonie & Nathalie?
– Romanen började med att själva namnen »satte sig«, sedan tänkte jag Alsace. Jag skriver aldrig efter intrig, har inte precisa planer och projekt utan det ena ger det andra. När det rullat på ett tag upptäcker jag vad den faktiskt handlar om. En ganska lös och oprecis historia smalnar till faktisk handling. Gestalterna tar form och jag förstår då vad jag mer behöver för underlag. I detta fall blev det resor till Alsace och i Rhenlandet, eftermiddagar i en tidningskällare med Strömstads-Tidningen från 1944-45. Norska data om ebb och flod kring påsken 1945. Men den så kallade researchen börjar i mitt fall nästan alltid när jag redan skrivit halva boken. Så jag vet varken före eller efter varför jag skriver eller skrev den. Jag har sedan tonåren en benägenhet att skriva. Det dyker alltid upp en ny idé.

ct3

På vilket sätt har dina egna erfarenheter, född mitt i krigets Tyskland, påverkat skrivandet av den här romanen?
– Egna erfarenheter är ju grogrunden för att folk skapar saker, vad det än är. Kriget slutade då jag var tre, så mina tydliga minnen är få, däremot hörde jag folk prata om kriget och kristider och svält och att vara urbombad och förlora allt osv i decennier. De första resorna ner i Europa på 1950-talet var fortfarande att färdas i ruinstäder. Ett halvmörker av trasighet rådde, ogräs mellan spåren och oändligt vemod. Dagens medier är fortfarande besatta av WWII. Men under deras gedigna redovisning och ton av »aldrig mer« finner man ju en helt annan sorts anknytning till den tiden i sociala medier och inte minst på youtube, Då jag »researchade« för den här boken tittade jag litet efter tyska soldatmarscher, som delvis var så absurt idylliska och handlade om fager natur och kärestor. Och stötte på SS marschiert im Feindesland som var sången skapad för operation Barbarossa – angreppet på Sovjetunionen, ett svart stycke musik, och fann undertill kommentarer som »this makes my balls grow twice as big«, bara som ett exempel från en låg panna med trångt mellan ögonen – alltså en ström av entusiasm från unga människor som tycker det här är coolt.

combüchen_sigrid_6

Finns det likheter mellan den tid som karaktärerna lever i, och den vi ser idag?
– Vilket naturligt leder in på den frågan. Det är nästan banalt att säga ja. Jag nämnde att medierna är fulla med andra världskriget, vissa kanaler består mest av naturfilmer och dokumentärer typ Hitler »nu i färg« . Men entusiasmen för Hitler och framför allt för de där coola, marscherande uniformerna har i grunden ett annat ursprung än den småborgerliga repression och storkapitalistiska jakt på marknader och övervinster som var fundament för nazismen, förutom naturligtvis revanschism efter Första Världskriget. Insikterna har inte förvaltats. Framför allt inte dragits med in i den hysteriskt överstimulerade kultur vi lever i idag. Propaganda var en viktig sak i tredje riket, och för den delen för kommunisterna. Men den ostyrbara mängd data, sanna och falska – och framförallt meningslösa – babblet och bildbabblet som attackerar alla sinnen dygnet runt och är lika ohanterligt för själen som som vatten går att andas för lungorna – de genererar en kultur som man inte ens har börjat att diskutera konsekvenserna av.

Blev boken den roman som du föresatt dig att skriva?
– Jag föresatte mig som sagt inte att skriva en roman. Min föresats brukar vara att skriva en bra bok och det kan man på sin höjd hoppas att den blev.
 

  • Sigrid Combüchen är författare och har tilldelats bland andra Augustpriset, Selma Lagerlöfs litteraturpris och Svenska Dagbladets litteraturpris. Sidonie & Nathalie är hennes fjortonde roman.