close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.24 2018
231795
Nils Håkanson mot väggen

Språk + motstånd = kul

9 mars, 2017

Hur började arbetet med Ödmården, som debuterar på plats 4 på veckans Litteraturtoppen? 

– Jag hade tur och lyckades hitta ett tonfall som passade ihop med en av flera idéer som skvalpade runt i huvudet just då. Under en trist konferens började jag krafsa ner lite nonsens om en jakt på vildsvin med handgranater, och vips öppnade sig hela världen. Sedan var det bara att fylla i.


I Ödmården blir språket i sig ett motstånd. Hur gjorde du för att hitta rätt i den närmast medeltida svenska som talas? 

– Det tog en del finslipande. Jag bollade texten med andra och slipade vidare tills det hela kom i balans. Men det har också varit en tacksam text att jobba med, eftersom den på sätt och vis saknar regler. På sluttampen handlade det mest om att rensa ut vissa tillmälen, könsord och ordvitsar som jag tydligen hade varit förtjust i.


Vad var det som lockade med att skriva en roman som Ödmården? Vad var det som du ville förmedla?
– Egentligen var det just det där tonfallet som drog med sig resten, alltså handlingen och tematiken. Utifrån tonfallet stod det klart ungefär vad berättelsen kunde handla om och vad som kunde ske. Att det sedan kändes relevant att ägna sig åt detta, det får jag väl dessvärre tacka vår samtid för.

Blev boken den bok som du föresatt dig att skriva? 

– Planen var alltså ganska vag till en början och utgick just från de möjligheter som sattes av grundtonen. Det verkar som om folk tycker att boken är rolig, och i så fall är jag hemskt nöjd med det. En gång för kanske 10-15 år sen hade jag en hastigt övergående skaparkris under en eftermiddag och satte då upp en punktlista över saker som kunde göra skrivandet relevant − för mig, för läsarna och för människoanden. Listan försvann snabbt efteråt, men jag minns att överst, som första punkt, stod: ”Det ska vara kul”.


Ödmården har kallats, och är väl också, en framtidsdystopi. Men lika mycket är den ofta just hejdlöst rolig. Hur arbetade du för att balansera de två delarna?
– Kanske skulle jag hellre kalla det en samtidsdystopi. De förutskickelser om vår framtid som finns i boken ska man möjligen inte uppfatta alltför konkret. Vår samtid har däremot uppenbara lyten som är samtidigt tragiska och komiska. På så vis var det inte så svårt att balansera de båda delarna, det var bara att sluta hålla för öronen och börja anteckna.
 

  • Nils Håkanson är författare och översättare. Ödmården debuterar den här veckan på Litteraturtoppen.