close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.49 2018
Förlaget Anti och Östervärns antikvariat & bokhandel

Motkultur

29 januari, 2018

Bokförlaget Anti, är en förlängning av den Malmö-baserade butiken Östervärns antikvariat & bokhandel. Ett förlag som är aktuellt med danska Lone Aburas stridsskrift Det är ett jag som talar (Räkenskapens timme), i översättning av Johanne Lykke Holm. En bok som av poeten Olga Ravn kallats för »den största mic droppen i dansk litteraturhistoria«. Vi ställde några frågor till förläggaren Kettil Kasang.

Vad drev er till att starta bokförlaget Anti?
– Svår fråga, eftersom det känns så självklart just nu, förmodligen därför att förlaget uppstod som en förlängning av den verksamhet jag, Nils Svensk och Jan Erik Bornlid bedriver i och med Östervärns antikvariat & bokhandel/Anti. Vi har från början betraktat och velat göra de evenemang vi arrangerar till händelser som är mer än den gängse releasefesten, med en trevande formulering kanske snarare produktiva än representativa.

– Efter en gemensam läsning av Agnes Gerner och den rumänske poeten Dmitri Miticov – de hade översatt varandras dikter – ville vi publicera dem i en parallell, tvåspråkig utgåva. Nils hittade på ett fiffigt format, ett slags vikbok, som vi sen tillverkade för hand. Det blev småningom vår lilla skriftserie för nyskriven lyrik, med Petra Mölstad och David Zimmerman som hittills publicerade poeter. Jag har å andra sidan sen länge tänkt mig att starta förlag, kanske för att det i motsats till en eventuell akademisk/teoretisk karriär kan förena rastlöshet och noggrannhet, eller uppmärksamhet på detaljer med frihet från irrelevanta prestationer. I bästa fall, alltså…

 

Kettil Kasang.
Kettil Kasang.

 

Böckerna görs för hand, och fokus ligger på det korta, ibland pamflettliknande. Vad är det med de formaten som tilltalar?
– Som sagt, dels av praktiska anledningar: att påbörja en utgivning med att pressa ur sig själsdödande och urvattnade formuleringar till en byråkratisk mecenat känns tråkigt, det är i huvudsak därför man vill göra det själv, tror jag. Det är också skönt att ha kontroll över alla led i bokproduktionen, antagligen för att jag är perfektionist, så kallat. Det innebär förstås inte att böckerna är perfekta.

– Men, eftersom ordet pamflett kommer upp kan det tilläggas att jag är intresserad och fascinerad av de historiska former, format och genrer som gjort litteratur som intervention. Det finns något djupt asocialt eller åtminstone anti-kommunikativt i kritisk uppmärksamhet på formuleringar, därför är pamfletten, manifestet, bulletinen osv. så motsägelsefulla och attraktiva. En vag och samtidigt exakt appell. Dessutom, vi publicerar inte berättande prosa, därför att det i allmänhet inte faller mig i smaken. »Så fort det i mina arbeten visar sig tendenser till berättande eller om jag bara på avstånd någonstans bakom en prosahöjd ser en antydan till en berättelse dyka upp, skjuter jag ner den«, som Bernhard skrev.

lonebok

Senast gav ni ut Lone Aburas Det är ett jag som talar (Räkensskapens timme), i översättning av Johanne Lykke Holm. Vad i den texten är det som ni uppskattar?
– Det är underbart att få ge ut den här boken. Vi är först i världen med att låta översätta något ur Lones författarskap! Att få introducera henne på svenska känns som en meningsfull ansträngning – efter fyra romaner som avviker från mycket i den samtida danska prosan, publicerar hon detta vredestal, av Lone själv betecknat agit-prop. Jag tycker så mycket om den av följande anledningar: den lyckas vara tvärsäker men inte självgod, den tvivlar på det självrättfärdiga patoset, men inte på vad som behöver göras, eller vad som är fucked up, det går inte att missa åt vilket håll vreden riktar sig, men den är skriven, så läser jag, med utgångspunkt i den lysande, drastiska formuleringen, dess kraft är en litterär kraft i första hand. Den ställer sig bra bredvid den kampdikt som – åtminstone i min närhet – dominerar den svenska utgivningen med sitt tonläge.

Vad är målsättningen med förlaget Anti?
– Jag vill att det ska växa till sig tillräckligt för att vi ska kunna fortsätta ge ut precis vad vi vill, kunna betala alla inblandade skäligt och inte tvingas vara alltför beräknande. Målsättningen är också att förlaget och antikvariatet/scenen ska fortsätta att hänga ihop och bekräfta varandra.

Och: Vad kommer härnäst i fråga om titlar?
– I år hoppas vi ge ut ytterligare två titlar i den lilla skriftserien, vågar inte säga några namn men… det blir bra. Vi har länge talat om små litteraturteoretiska/filosofiska/essäistiska ingrepp, översatta – Kleist, Hegel, Malabou – också i litet format, som kräver uppmärksamhet och omläsning. Det är abstrakta men eleganta texter som handlar om förhållandet mellan språklig formulering och tanke. Förlåt min modernism.

– Det vore också roligt att kunna ge ut fler och större saker av de författare vi gjort till våra. Slutligen önskar jag mig en stor säck pengar, eller en egen tryckeripress, så att vi kan ge ut en nyöversättning av Monique Wittigs debutroman Opoponax och ett nytryck av Ágota Kristófs Den stora skrivboken.
 

  • Östervärns antikvariat & bokhandel är beläget på Östgatan 37, Malmö. Lone Aburas Det är ett jag som talar (Räkensskapens timme) säljs även via Bokbörsen. Övre bild: Lone Aburas, teckning av Mo Maja Moesgaard, 2017.