close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.46 2019

Form: Nina Ulmaja

Ensamtal

I sprickorna mellan Ingeborg Bachmann och Paul Celans brevväxlingar skiner ljuset från Ann Jäderlunds tionde – mycket, mycket starka – diktsamling.

Som en gång varit äng

Ann Jäderlunds andra bok, ursprungligen utgiven 1988, får nytt liv; inslagen i ett omsorgsfullt förord av Burcu Sahin. En central diktsamling, när 1900-talets svenska poesi ska räknas hem.

Serotonin

Frankrikes Enfant terrible, den Prix Goncourt-belönade Michel Houellebecq, är tillbaka med en dysterkomisk teckning av livet vid samhällets slut. I fin översättning av Sara Gordan.

Taberg

Adam Westman låter sin första diktsamling utspela sig i – och namnges efter – uppväxtsamhället Taberg. Modern, medveten minimalism som ändå är vidöppen mot världen. Ur de få orden, växer en närmast mytologisk plats fram.

Odae Sveticae

Äldre än Nedre Manilla – den första diktsamlingen på svenska språket, ursprungligen utgiven 1674. Barock bildningshistoria, via Nirstedt/Litteraturs nystartade poesibibliotek.

Fyra noveller

En riktig grundkurs till Thomas Mann (1871-1950): Blockbustern Döden i Venedig samsas med Tonio Kröger, Mario och trollkarlen och Tristan. Linda Östergaards översättning är superb.

Ljus och strålning

Uppföljaren till debutdiktsamlingen Mal från 2017. En fader bryts sönder, medan gräset växer. En skarp svensk diktsamling om det mest fundamentala.

Min sårbara kropp

Det måste ha varit kärlek. Helena Österlunds krishantering är denna bekännelseroman: En våldsam och kraftfull penetration av förlusten, liksom depressionen, som med sin kraft – trots det plågsamma, trots det kalla – öppnar upp. När författarjagets fördämningar brister väller skiten fram med sådan styrka att bara den verkliga friheten återstår.

Läs mina läppar

Första titeln på nystartade förlaget Nirstedt/litteratur. En inträngande poetisk övning som balanserar på brytpunkten mellan det tekniskt artificiella och djupt mänskliga, där författaren skärskådar konstruktionen av arbetet, liksom av oss själva.

Välsignelser

Danska Caroline Albertine Minor introduceras på svenska, i förnämlig översättning av Johanne Lykke Holm. Belönad med P.O. Enquists pris 2018, liksom nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Sju medmänskliga noveller om överbliven längtan.

Kronos

Witold Gombrowiczs hemliga dagbok, skriven parallellt med de dagböcker som publicerades under sextiotalet. Den polske författaren tecknar sitt liv: Sex, litteratur och personliga kommentarer till de då offentliga texterna. Intellektuell massage.

Samlade dikter

Samtliga av Gunnar Ekelöf 14 diktsamlingar i ursprungligt skick. Ekelöfs litterära särart, liksom hans alienation inför samtiden, lyser klart. Anders Olssons efterord är även det matnyttigt.

Broderier

”Historien är full av mödrar / av ursäkter / men inte av förlåtelse”, skriver Burcu Sahin – född 1993 – i sin debutsamling och tecknar en samhörighet, en släktsaga, till bredden fylld av kvinnor. Ett trolskt, svävande och föränderligt nät av ord – och en mycket stark start på ett författarskap.

Åh Lunargatan

Femton blixtrande noveller. Våldsamma, tvära och flödande berättelser, ständigt sammankopplade med varandra. Litteraturkritikern och redaktören Viktoria Jäderling är i sin debut ständigt suggestiv. Knappast självklar kortprosa, men stilistiskt glasklar.

Medborgare: En amerikansk dikt

Ett av tiotalets centrala konstverk i översättning av Marie Silkeberg och Jenny Tunedal. Flerfaldigt prisbelönad poesi som skakar om. Av identifikation och av sorg; av insikten om den vita världens aningslöshet.

Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet

Tre pjäser som utspelas i ruinens Detroit, i framgångens East Hampton och på mentalsjukhuset Beckomberga. De präglas alla av Sara Stridsbergs förmåga att blottlägga monstret i oss alla.

Chow chow

Språket smattrar obönhörligt. Anna Hallbergs sjätte diktsamling åkallar såväl vardagen som det popkulturella matriarkatet och spritsar det mot en typografiskt välplanerad fond.

Efterlämnat

Skiten töms ut i Lars Noréns ostoppbara ordflöde, det som färdas mot döden. Resultatet är inget annat än en åldrande människas sista rening.