close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.50 2017
Processed with VSCO with c1 preset
Linda Östergaard, översättare:

»Terézia Mora skriver vansinnigt bra«

6 december, 2017

Terézia Moras Monstret är en Deutsche Buchpreis-belönad roman, nyligen utgiven av Rámus förlag, i översättning av Linda Östergaard. Vi ställde några frågor i farten till henne.

Hur kom du först i kontakt med Terézia Moras Monstret?
– Jag hade översatt Moras, fantastiska, roman Alla dagar tidigare, och när Rámus frågade om jag kunde tänkas vara intresserad av att översätta Das Ungeheuer svarade jag ja, utan att tveka. Sedan kom det i praktiken att dröja rätt länge innan jag faktiskt läste och började översätta, och det tog sedan väldigt lång tid innan översättningen blev klar. På grund av olika omständigheter.

Vad var det som – om något – var särskilt drabbande eller
 utmärkande när du läste den?
– För mig var det tidvis väldigt tungt att befinna mig i Floras anteckningar, där hennes livslånga utsatthet och psykiska svårigheter uppenbarades. Alltså i den del av romanen som tryckts på bokens nedre del, under linjen som löper tvärs över alla boksidornas och skiljer den som lever – Darius Kopp – från den som redan är död: hans älskade fru.

– Nedanför strecket handlar det om hennes kamp för att inte låta sig brytas ner av sin historia, sin känslighet, den råa verkligheten, fattigdomen, de osäkra anställningsförhållandena och de så förbannat sexistiska maktstrukturerna och övergreppen i den värld där hon till exempel jobbar som praktikant utan lön på ett filmproduktionsbolag. Strukturer som förstör, och som förstör även Kopp. Sedan utvecklas också Kopps road trip till ett slags bearbetning på ett mycket drabbande sätt. Men allt i romanen är absolut inte tungt, inte alls! Väldigt mycket är absurt och komiskt.

Vad var det svåraste i själva översättningsarbetet?
– Hmm… författaren skriver ju fram romanfiguren Darius Kopps person genom att ideligen skifta fokus mellan inifrån- och utifrånperspektiv – alltså också konkret mellan första och tredje person, ibland till och med i samma mening – och genom att låta honom konfronteras med en massa olika och ganska osannolika människor och miljöer och situationer. Man kunde ju tänka sig att det skulle bli svårt att få till de olika registren i översättningen. Men Terézia Mora skriver så vansinnigt bra att det inte kändes så.

– Eller vänta, det där stämmer nog inte. När den svenska texten väl finns glömmer jag inte sällan den där första frustrationsfasen i översättningsarbetet, då när jag brottas med allt och svär över textens till synes oöverstigliga krav och mina egna förtvivlade försök att uppfylla dem.

Monstret-skyddsomslag.indd

– Det svåraste var nog ändå att översätta Floras anteckningar: dagboksanteckningar, listor, dikter och litterära översättningar, beskrivningar av drömmar, citat från olika böcker av olika slag, texter kopierade från internetsidors, självskattningsformulär för bedömning av depressionssymptom, FASS-liknande uppräkningar om läkemedelsbiverkningar, middagsrecept. Jag fick göra ganska mycket research, och fick också ta hjälp av kunniga människor i min närhet för att kolla t ex psykiatriterminologin.

– Sedan finns det saker som kanske inte syns i svenskan, nämligen spåren av att Mora faktiskt skrev Floras text på ungerska först och sedan själv översatte den till tyska. På vissa ställen, beskrev hon i en intervju för inte så länge sedan, kan det bli märkbart, nämligen där hennes tyska liksom har blivit »tunn«, »genomskinlig«, på grund av att hon där till en början inte har kunnat komma på något annat ord än det ungerska. Jag är rädd att jag inte har kunnat överföra det till svenskan. Och det är förmodligen också omöjligt för en svensk att upptäcka spåren efter ungerska diktrader i texten, men de är å andra sidan inte synliga för gemene tysk i originalet heller, eftersom mycket inte finns översatt ens till tyska. Den som är intresserad av detta och förstår tyska rekommenderar jag varmt att läsa Moras Der geheime Text .

Monstret är till dess konstruktion på ett sätt en ganska
 avancerad historia, men på samma gång är själva berättelsen
 ändå lättillgänglig. Var det någonting som påverkade arbetet med översättningen?
– Det avancerade i konstruktionen är väl att Mora utnyttjar så många av romanens möjligheter att gestalta det hon vill berätta, även genom själva bokens form, hur sidorna ser ut, så att också formen blir en bärande del i det litterära. Nej, jag tror inte att konstruktionen har påverkat själva översättningsarbetet, annat än på det sätt jag redan beskrivit, även om det definitivt påverkar min läsning och upplevelse av romanen. Jag kan i alla fall inte säga hur, här.

Vad utmärker Moras författarskap?
– Hennes på samma gång ömsinta och skoningslösa blick på människan och människans handlingar i världen. Att hon aldrig förenklar, aldrig försöker dra upp rena linjer när människor ju ständigt befinner sig i virrvarr och vid korsningar, att hon aldrig psykologiserar. Att hon har en enastående förmåga att få så mycket att rymmas i sitt språk. Jag vill dessutom gärna tro att det faktum att hon också arbetar som översättare har något att säga.
 

  • Linda Östergaard är översättare och född 1962. I nuläget arbetar hon på två kommande översättningsprojekt: Dels nyöversättningar av ett antal kortromaner och noveller av Thomas Mann och dels Ingeborg Bachmanns novellsamling Simultan, som kom ut på tyska 1972 och blev det sista verk som publicerades innan Bachmanns död 1973.