close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.21 2018
Lena_Kåreland_2015-08-27_001_(cropped)
Lena Kåreland

Det andra könet

16 februari, 2018

Lena Kåreland, professor emerita vid litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, är aktuell med essäsamlingen Förbjuden frukt – Kvinnligt, franskt och litterärt, där hon ger perspektiv på kvinnligt författarskap och läsekonsten, som historiskt fungerat som maktmedel och förbjuden frukt. Den här vecka åtta på Litteraturtoppen.

Varför valde du att skriva just den här essäsamlingen?
– Jag ville försöka mig på att skriva essäer, det vill säga texter som kan vara lite mer personliga och som inte alltid behöver gå på djupet med varje frågeställningen. Jag ville också i en och samma bok lyfta fram både kvinnliga författarskap, ofta kvinnor som inte blivit så uppmärksammade tidigare, och fransk kultur ur olika aspekter. Vad som varit speciellt med den här boken är även att jag haft ambitionen att belysa vilka olika områden jag under årens lopp ägnat mig åt i min forskning. Jag har velat visa hur mina intressen växt fram och utvecklats, och det har varit en spännande process att se hur mitt skrivande följt olika linjer som dock ofta har korsats och löpt samman.

Hur har – vi kan hålla oss till Europa för enkelhetens skull – vi historiskt sett på kvinnliga författarskap och kvinnligt läsande?
– Ur ett historiskt perspektiv var det länge så att läs- och skrivkonsten var begränsad till den manliga delen av mänskligheten. I patriarkala samhällen skulle kvinnan hållas utanför skriften. Litteraturen var förbjuden frukt. Det var även skillnad på litteratur och litteratur. Relativt tidigt kunde kvinnan ta del av religiösa skrifter och böcker med ett uppfostrande syfte. I Sverige utkom 1591 vad man kan kalla en tidig flickbok, Een sköön och härligh jungfrw speghel. Med exempel från Bibeln ville denna bok ge de unga läsarinnorna rättesnören för ett dygdigt och kristet liv.

– Men romanläsande ansågs inte alltid särskilt lämpligt för kvinnor. Om kvinnan drogs in i fantasins lockande värld kunde hon glömma det som var hennes huvuduppgift i livet, moderskapet och de praktiska omsorgerna om familjen. Ändå var kvinnorna under de senare decennierna av 1700-talet och under hela 1800-talet de mest hängivna läsarna. Under 1800-talet blev det också allt vanligare att kvinnor skrev romaner. Det var något som många män upplevde som ett hot, och vi kan se hur kvinnliga författare successivt marginaliserades under 1800-talet.

Blev boken den bok du föresatt dig att skriva, eller förändrades boken under arbetets gång?
Det är nog alltid så att skrivandet förändras under arbetets gång. Man får nya idéer och man kan samtidigt märka att vissa idéer och tankar man haft från början inte riktigt håller när de ska konkretiseras. Vad som varit speciellt med den här boken är att min ambition har varit att belysa vilka olika områden jag ägnat mig åt i min forskning och visa hur mina intressen växt fram och utvecklats under årens lopp. Det har varit en spännande process att följa för mig själv under skrivandet. Jag har kunnat se hur mitt skrivande följt olika linjer som dock ofta har korsats och löpt samman.

87809

Böcker var ju länge något som var förbehållet män. Vad var det som gjorde att kvinnor tilläts att börja läsa?
– Ja, detta hänger ju delvis samman med den andra frågan. Att kvinnor fick tillgång till läsande och böcker var till en början förenat med ambitionen att uppfostra dem. De behövde kunskaper, framför allt kunskaper om religionen. Historiskt sett var ju bibel och psalmbok vid sidan av postillor och andra typer av andaktsböcker den enda litteratur som kvinnor – och även män – hade tillgång till. Och läsförmågan kontrollerades vid de så kallade husförhören.

– Man ska inte heller glömma att läsningen förr också var beroende av samhällsklass, inte bara av kön. Arbetarbefolkningens tillgång till litteratur var högst minimal, medan de högre samhällsskikten hade helt andra valmöjligheter och en helt annan tillgång till böcker av olika slag. Stor betydelse för läsningen och litteraturtillgången för alla grupper i samhället fick de allmänna folkbiblioteken som började växa fram i början av 1900-talet.

Slutligen: Vad arbetar du på härnäst?
– En av essäerna i min bok handlar om Elsa Beskow. När jag skrev om henne insåg jag att det var rätt längesedan det kom någon mer ingående studie om henne. Jag kan tycka att det är dags att ta sig an hennes författarskap på nytt. Jag är mycket intresserad av den livliga debatt om barnboken, barns läsning och intresset för folkbildning kännetecknade åren runt sekelskiftet 1900, då Elsa Beskow inledde sitt författar- och konstnärskap. Så kanske blir det något om Elsa.
 

  • Lena Kåreland är född 1940 och debuterade 1977 med Gurli Linders barnbokskritik. Hon är professor emerita vid litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och flerfaldigt prisbelönad. Bland annat av Svenska Akademien, och har tilldelats såväl Gulliver-priset som Lotten von Kraemers pris.