close rank-same rank-down rank-new rank-up left-arrow right-arrow search twitter facebook instagram
V.24 2018
Annakarin Thorburn
Översättare av Caparrós »Hunger«

Annakarin Thorburn

21 oktober, 2016

Vari ligger – enligt dig – styrkan i Hunger, som gör sin fjärde vecka på Litteraturtoppen?
– De personliga intervjuerna med människor som lever i svält världen över. I stället för den bild som visas i medierna – plötsliga nödsituationer på grund av politiska konflikter och naturkatastrofer – lyfter Martin Caparrós fram den vardagliga svälten, den som är standard för de utsatta. Att det godaste någon vet är ris, men det har man sällan råd med. Att vara glad om man får ihop en näve durra till familjen denna dag. Caparrós synliggör den distans vi i väst har till hungern – som något avlägset, abstrakt – och bryter den genom att möta dessa människor, visa att det handlar om människor, inte bara siffror, och låta dem tala om sin vardag och sina drömmar – eller brist på drömmar.

Hur upplevde du själva översättningsarbetet?
– Det var upplysande och bedrövande. Caparrós är cynisk och ingen förskonas från skuld. Även västvärldens dåliga samvete driver han med – man kommer inte undan någonstans. Världen är fullkomligt snedvriden. Detta enorma problem, att 900 miljoner saknar daglig mat i en värld som kan mätta alla, är fullt lösligt, men de politiska och ekonomiska systemen är så fast förankrade att det är svårt att förändra dem. Arbetet med boken har satt hela min världsbild i gungning, mitt förhållande till samhället och mitt eget liv. Jag har blivit starkt påverkad och jag är tacksam över det.

Fanns det några särskilda utmaningar när det kommer till översättningen av Hunger? Vilka var svårigheterna?
– Framför allt var det tidsbristen. För mig är tid så oerhört viktigt i översättararbetet. En översättning behöver få mogna, ens blick behöver förfriskas med nya dagar. Boken är nästan 800 sidor, vi gjorde en effektiv tidsplan med delinlämning varje månad för att hinna med. Jag jobbade som en dåre. Kampen mot tiden var faktiskt den största.

– Boken är ett personligt reportage skriven av en samhällsengagerad och politisk skönlitterär författare, och det finns både litterära kapitel och mer faktabaserade diton. Mitt område är skönlitteraturen och i den fackspråkliga världen känner jag mig mer osäker. Därför var de formella partierna med tekniska och byråkratiska termer den språkliga utmaningen för mig.

Vad är det som driver dig framåt?
– Som översättare utvecklas man ständigt. Varje författarröst och bokvärld utmanar på sitt sätt och tvingar en att skärpa sina sinnen. Man blir aldrig färdiglärd, och det är oerhört stimulerande. I början drevs jag av att dela med mig av pärlor från den spanskspråkiga litteraturen till de svenska läsarna – det här måste de också få njuta av! Nu har mitt intresse för själva hantverket, översättarkonsten, fördjupats och jag utforskar ständigt mitt förhållningssätt till språket, omvandlingen från spanska till svenska. Det är så spännande.

Vad arbetar du med härnäst?
– I höst översätter jag korta texter, såsom en novell av argentinska Samanta Schweblin för tidskriften Karavan. Jag behöver återhämta mig efter det långa, intensiva arbetet med Hunger. Det ideala är att variera omfattning och svårighetsgrad i översättningar. Nu njuter jag av det sparsmakade, rent skönlitterära. Och samtidigt växer lusten till att dyka ner i något längre, om ett litet tag.
 

  • Annakarin Thorburn är författare och översättare. Hon undervisar också i litterär översättning från spanska på Valand, Göteborgs universitet.